Western

Som liten grabb uppväxt på 70-talet var det mest spännande man kunde se på film ”Vilda västern-filmer”. Serier som Familjen MacCahan och High Chaparall. Filmer med Clint Eastwood och Charles Bronson. Det jag inte visste förrän alldeles nyligen är att mängder av Westernfilmer och även andra kända filmer kommit till i den spanska öknen utanför Almeria.

Resan dit är 23 mil och tar ca 2 timmar 40 minuter.

​

Det började i mitten av 60-talet när Sergio Leone började skapa det som kom att kallas Spaghetti-western*. Med filmer som ”En handfull dollar”, ”Den gode, den onde och den fule”, ”Trinity-filmerna och många, många fler.

Huvudsakligen användes tre westernstäder för filmningarna; Oasys Mini Hollywood, Texas Hollywood och Western Leone.

I närområdet har även Indiana Jones slagits med nazister, och delar av Game of Thrones kommit till.

 

Öknen i sig är fantastisk. Som att förflyttas till en annan värld. Och för mig som att hamna mitt i min barndoms westernfilmer.

Vi valde att besöka Oasys Mini Hollywood, som är den största westernstaden och som skapades 1965. Det vore lätt att dra en liknelse med fantastiska svenska nöjesparken High Chaparall, men det finns en del stora skillnader. High Chaparall är fantastiskt kul då både barn och vuxna klär ut sig och leker western tillsammans. Medan Oasys Mini Hollywood mer är besökare som går runt och observerar de gamla klassiska filmkulisserna. Själva westernstaden är också större än den svenska. Det känns som en helt komplett stad med allt som fanns där; affärer, saloon, hotell, sheriffkontor med fängelse, domstol, järnväg, begravningsbyrå, galgbacke, restauranger, guldgruva med mera. Det häftiga är känslan av en riktig stad och framförallt omgivningarna med öken i alla riktningar.

Oasys Mini Hollywood har dessutom ett stort zoo och ett badland.

*Spaghettivästern är ett namn på västernfilmer som under 1960- och 1970-talen producerades och regisserades av italienare.

 

En fantastisk utflykt både för vuxna och barnfamiljer.

https://www.oasysparquetematico.com/en

 

Text & bild: PeO Axelsson & Jaana Wadstedt

​